Jag erkänner! Jag har en olycklig kärlek till den abstrakta konsten. Jag har alltid haft mycket lätt att måla ett motiv som är hämtade ur verkligheten. Det går även bra med lätt abstraherade motiv med inspiration av verkligheten. Helt abstrakta bilder är däremot mycket svårare. Jag vill så gärna göra det till ett slags landskap, eller så fastnar jag i ett visst manér, som till exempel stapla en massa genomskinliga rektanglar ovanpå varandra. Att måla abstrakt är en intuitiv lek med akvarellguden. Det gäller att slänga ut ett förslag på pappret och sedan lyhört lyssna på hur akvarellguden vill att jag ska fortsätta. Det svåra är att inte ha förutfattande meningar om slutresultatet utan känsligt svara på akvarellgudens viskningar. Som utgångspunkt bör jag välja en begränsad mängd färger eller ett specifikt formspråk, kanske till och med både och.
Därför tänkte jag att som ett sommarprojekt måla ett par abstrakta bilder i veckan för att riktigt gnugga näsan mot det där svåra. Jag bjuder in dig all följa mina mödosamma försök och presenterar de första fyra bilderna.
Min första abstrakta i serien är jag faktiskt riktigt nöjd med. Den känns lekfull med både vått i vått och vått på torrt, runda former och rektangulära. Kanske är den väl dynamisk nästa kaotisk i formspråket.
Med stärkt självförtroende kastar jag mig över nästa försök. Jag tänkte mig något mer tätt med djärva färger. Jag börjar med ultramarin och rött kaxig som jag är. Det är knappt att jag lyckas ro den iland. Bilden blir överarbetet och just ultramarinen känns för mycket. Jag är bara till hälften nöjd. Jag kasserar dock inte bilden.
Inför nästa bild längtar jag efter något luftigare, inte så kompakt. Abstrakt blir med frågetecken. Den blir nästan urban i sin rektangulära stil. Det var ju så jag lovade mig själv att inte måla. Det här kan jag ju redan. Men annars blir jag riktigt nöjd. Den har lyster och en poetisk lekfullhet fast den är väldigt formbunden.
Jag försöker bli mer organisk i mitt formspråk men redan från början hamnar jag snett. Det blir alldeles för mycket landskap. Nu kommar mina stora rektangelskapande flatpenslar fram igen. det kan inte hjälpas. Jag måste reda ut det här. Jag försöker i varje fall få vinklaran lite skeva. Den blir lite brötig om än ganska spännande i sina kontraster. Jag är inte helt nöjd. Inser att det är en lång väg att vandra.
