En målnings historia

Att bygga upp ett motiv i olika lager kan göras på åtminstone två olika sätt. Det vanliga är kanske att man planerat vad slutresultat ska bli. Då vet man på ett ungefär vart man vill komma. Men man kan även måla på ett mer spontant vis och inte bestämma sig hur nästa färglagret ska se ut i samma ögonblick som man målar.

När jag målade den här bilden utgick från en enkel husform som kan varieras lite hur som helst. För att det ska bli lättare att vara spontan så har jag begränsade antalet färger och håller sig till ett och samma formspråk.

 

 

 

1. Det första lagret valde jag att bara spara ut tre ytor som delar av den ursprungliga husformen. Eftersom akvarell är transparant så blir målningen grumligare ju mer man målar. Ljuset är alltid en ömtålig resurs i en akvarellmålning. Det gäller att måla med en viss eftertanke. Därför nöjde jag mig med en ganska ljus gulröd yta. Jag har ännu ingen specifik idé hur den färdiga bilden kommer att se ut. Jag har bara en vag aning om hur de utsparade ytorna kommer bli till hus.

 

 

 

 

2.I det andra lagret kan jag börja definiera husen. Genom att spara ut angränsande ytor till de vita får husen väggar och tak. Jag passar också på att spara ut ytterliggare ytor skapar jag grunden på ett par hus till. Men jag försöker fortfarande bibehålla färgskalan och ljuset.

 

 

 

 

 

 

3. Det tredje lagret gör husen ännu tydligare. Jag ser möjligheten att lägga till ännu ett hus. Det håller på att bli en hel by. Det ursprungliga vita ytorna är nästa lite störande vita och platta. Jag bestämmer mig att för att delvis dra över dem, som om det föll någon form av skugga. Nu kan jag använda mig av lite mörkare färg mellan husen. Det gäller att ändå tänka på att ljuset kommer någonstans i från. Jag försöker behålla ljust i himlen.

 

 

 

 

 

4. Nu känner jag att jag vill befolka min bild. Jag lägger till gestalter och telefonstolpar. Det hela blir intressantare om det finns något att identifiera sig med. Det gäller bara att inte lägga på för många figurer. Det blir tre var av en är svartare än de övriga, som en huvudperson på scenen.

Här skulle bilden kunna vara färdig men jag känner att den ändå saknar något det är för lite ljus och mörker. Jag vill lägga på mer skuggor.

 

 

 

 

 

5. Jag går på med ett sista lager. Detta är ett högt spel. Det svåra är att veta när man ska sluta. Ofta upptäcker man att akvarellen är överarbetad när det är försent. Jag fyller på med skuggor mellan husen och massor av vatten så att färgen kan flyta runt och ge spännande bitningar. Jag tycker att det funkar riktigt bra utom en stor nebolusa uppe till höger som blir olyckligt dominant. Jag får kanske tvätta lite. Kanske förstärker jag även någon figur som försvann för mycket.