Indiendagboken 29/1-03
Sjunde dagen: Vid vattnet
När det ljusnar börjar vi bli på det klara över var vi hamnat. Hotellet består av en reception och ett antal bungalovs precis som det förra. Men detta ligger utspritt på små öar i en stor lagun i Keralas backwaters. I lagunen stakas små kanoter fram och tillbaka. Det hela ser oehört arkaiskt ut som något ur en indisk saga .
När de dyker från båtarna med korgar och kommer 
upp med bottensand i korgarna blir jag fundersam. Vad gör de? Muddrar? Det tar ett par dagar innan vi får svaret. Det är ett mänskligt grustag. Den enda maskinen i detta grustag är lastbilen som som kör ner på stranden och hämtar gruset. Det inte bara ser arkaiskt ut det är det också.
Min målning knyter sig helt men det blir många spännande skisser.
På kvällen överraskas vi med dansuppvisning med klassisk indisk dans. De är bara barn men otroligt skickliga. Rörelserna är milimeterexakta och full av betydelsebärande gester och minspel. Man anar att en historia berättas. Kanske om den flöjtspelande Krishna och hans älskade Radha, koherdinnan.
Plötsligt bryts magin. Ur bandspelare kommer ”bollywoodmusik” och barnen dansar vad som uppenbarligen deras favoritdansnummer ur någon film. Det är inte lika elegant som den klassiska dansen men glädjen går inte att ta fel på.
