Santorini -02

Av Johan den 29 september, 2002 i Dagböcker och reseskildringar, Skriptoriet

Ljuset

Santorini
Akvarellakademi 7/9-21/9 2002

I år fick Vivi Vatsiuo äntligen genomfört sin gamla dröm att ordna en akvarellakademi på Santorini. Vi var drygt 20 målare som hakat på denna akademi. Man kan lugnt påstå att förväntningarna var ganska stora men även farhågorna. Santorini är nämligen det i säklass vanligaste vykortsmotivet i Grekland. Skulle även vi fastna i vykortsmåleri? Redan första kvällen fick Vivi en chock. Oj vad mycket som förändrats! I turismens spår hade massor med små hotell vuxit upp ur jorden. Senare skulle det visa att det även fanns orörda smultronställen kvar.

Utsikten var överväldigande. Det just det visade sig vara en av de stora svårigheterna. Många drogs till de storslagna vyerna i sitt motivval. Det visade sig vara alltför svårt att begränsa sig. Städerna lyste vita som snö på kraterkanten medan de branta klippsidorna tycktes målade i alla möjliga färger.

Så småningom så blev vi dessutom alltmer medvetna om Santorinis dramatiska förhistoria. Även detta satte sina spår i våra verk. Utflykter till de arkeologiska utgrävningarna vid Akrotiri och Besök på utställningar som visade fantastiska väggmålningar som hittats vid utgrävningarna. Den nya Vulkanön i kalderan med sin svarta lava och månliknande landskap gav ytterligare inspiration.

på de gemensamma genomgångar fick vi en chans att se och inspireras av varandras verk. Vi fick även en chans att vädra våra egenhändigt uttänkta teorier. Johan Lamm hade bland annat en fantasifull teori om en konstnärs färgpalett bestäms av spädbarnets tidigaste synintryck och fick oss alla att gå igenom våra barndomsmiljöer på jakt efter våra favoritfärger.

Under den andra veckan började det lossna för mig och jag gjorde flera spännande upptäckter om ljus, skuggor och återsken i Santorinis skuggiga gränder. Sedan gick tiden på Santorini allt fortare mot sitt slut. Den obligatoriska utställningen var i stort sett allt som återstod. Oias kommun hade lovat oss en utställningslokal. Den visade sig vara en skolsal med kartor och barnteckningar. Skolans yttervägg var däremot däremot en perfekt gallerivägg. Det fick bli en utomhusutställning. Efteråt bjöds vi på en sen grekisk festmåltid.

Nu i skrivande stund då novembermörkret tätnar alltmer så tänker jag ofta tillbaka på Santorinis solnedgångar för vackra att måla och det där magiska ljuset i de trånga gränderna.