Stadens landskap

Citylife

Vad är ett landskap? Är det åkrar och ängar med betande kor? Eller är det något annat som definierar ett landskap, något som handlar om rumslighet och atmosfär? Jag började att se staden med andra ögon för ett antal år sedan. Det var den miljö jag dagligen rörde mig i. Varför kunde inte detta vara detta vara det landskap jag skildrade i min konst.

Naturens landskap är utan tvivel njutbar. På samma sätt kan stadsmiljön vara påfrestande. Detta kan göra oss blinda för de visuella kvalitéer som stadsmiljön erbjuder oss. Därför är det lätt att ha förutfattade meningar om vad som är vackert. En av de uppgifter en konstnär har är att öppna ögonen på åskådaren. Det finns ett uttryck som lyder ”Skönheten sitter i betraktarens öga”. För konstnären är det en utmaning att välja något trivialt och utvinna skönhetskvalitéer ur det.

För mig är staden ett långt rikare motivfält än det traditionella naturlandskapet. Gaturummet med omgivande husfasader skapar intressantare rumsligheter än åkerlandskapets vägglösa golv. Stadsmiljön är dessutom mycket mer befolkad vilket skapar ett annat liv i bilden. Utmaningen är inte att hitta något att måla utan att sålla i det enorma överflöd av visuella intryck som staden ger. En annan utmaning är att fastna i ett enkelt redovisande av byggnadsdetaljer. Det är ungefär där jag just nu i min utforskande av stadens landskap, sökande efter abstraktioner som ger känslan av stadens liv och puls utan att behöva måla varje gatsten

Stadens ljus och skuggspel utvecklas och förändras över dygnet. På kvällen tar det artificiella ljuset över vilket medför helt nya utmaningar. Hur abstraherar man kvällsljuset utan att måla varje gatlyckta? Hur fångar man känslan av neon och skyltfönster utan att behöva fånga det i detalj? Det är sådana frågor som gör att nattmotiven lockar mig. Staden kommer säkert att ha kvar sin dragningskraft på mig länge än.